Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnen, dem i forna dar
du åt ljusets konung bar.
Se, i kronor af rubiner,
af topaser och demanter,
kring Olympens höga branter
sprida de sin lätta här;
rymdens tempel återskiner
af den glans, som dem beklär.”
Strålande blickar
guden
till bruden
ur guldvagnen skickar,
blickar af kärlek och himmelskt begär.
Då glömmer den arma sin oro och smärta,
då klappar af himlarnas minne dess hjärta;
då sväller dess barm,
så yppig, så varm,
och purpur de tynande kinderna målar.
Då glimmar dess gråt
i blänkande ståt
som lefvande stjärnor mot solgudens strålar.
Men ett moln gör guden möte.
I dess svarta midnattssköte
re’n han sjunker, blek och matt.
Mörkret tjocknar, åskor braka,
stormar ryta, fasor skaka,
ljusets drott, din sorgsna maka,
och dess anlet blir till natt.
Då brusar med vädren dess klagande röst,
då flämtar med kvalfulla suckar dess bröst;
då strömmar dess gråt på klippor och hällar,
tills molnen försvinna, och aftonens sol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
