Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hymn till Vattnet
Evigt ditt hjärta lider och ömmar,
trånadens sorgsna, irrande mor!
Evigt din gråt med vindarna strömmar,
hemskt för ditt anlet svårmodets drömmar
hänga sitt mörka, böljande flor.
Fåfängt dig fängsla de jordiska banden,
dem moderlig kärlek att bära dig tvang.
Ej kan du förgäta den himmelska branden
af gudomens kärlek, de saliga landen,
den änglaomvandrade, palmfulla stranden,
kringsusad af harpors eoliska klang.
Gläd dig: natten slutad är.
Vid randen af din hemisfär
framgår, i olympisk skrud,
din forne älskare och gud.
Af edra barn en glädtig tropp
för honom går i öster opp;
tyst leka de i menlös ro
på himlabågens ljusa bro
och knyta händerna till dans,
beströmmade af faderns glans,
och återge hans gudadrag
i tusen skiftande behag.
Glad på himlarandens berg
du hoppar, unga rosenfärg,
azuren, mild och silfverklar,
sitt blåa flor kring polen drar;
och kärligt sväfvar grönskan ner
med hoppet i sin famn och ler.
Zefyr vänligt närmar sig,
läspar sakta: ”Fröjda dig!
Barnen ju från himmelen
komma till sin mor igen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
