Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att mellan öster och väster spatsera
en gång om dagen, men icke flera.
Solblommorna gråta och bedja naturen
att få resa till soln, som bor på azuren.
Då svarar naturen, när de gråta och be:
Så länge jag lefver, skall det ej ske.
Men fick jag blott stundom ur stoftet komma,
jag hade väl lust att blifva en blomma.
Ty blommorna prunka i sammet och guld
och hafva dock aldrig hört talas om skuld.
De kunna dock hvarken sy eller spinna,
så litet som jag eller som en grefvinna.
Af naturn de ock virkade mössor få,
som grannlåten själf har sprungit uppå.
Men hellre än lefvande jordfäst vara
som de, vill jag låta all grannlåt fara.
10.
Till mitt sällskap ödet förordnat har
en mycket smal, men resliger karl.
Och skulle någon hans namn vilja veta,
så månde han monsieur Skugga heta.
Han med mig i själfva faran går,
emedan han ej bättre förstår.
Ju längre soln sig åt västern begifver,
dess mera lång den karlen blifver;
men hur lång han mot kvällen blifva må,
kan han dock aldrig himmelen nå.
Han månd min præfectus morum vara
han följer mig städs i månskenet klara,
att tillse, att allt anständigt går till,
när med Laura åt lunden jag vandra vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
