Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser sig icke blind på guldets glitter,
allt hans husgeråd är järn och stål;
språkar med de gråa minnens skara
och sig solar uti deras blick;
och de toner, från hans hjärta fara,
sjunga, hvad af dem han veta fick.
Sjung, att himlen rodnar själf i kvällen,
om den tid, som ej mer komma skall!
Och när du dig störtar utför hällen,
sjung, uti ditt eget, hjältens fall!
Och när sen du öfverlefvat natten,
och på rena himmeln solen går,
Karl den tolftes minne kring ditt vatten
i en evig skön regnbåge står.
Högt är himlen öfver oss belägen:
där bor äran — väl han visste det.
Utaf eld är Bifrost, gudavägen,
där han trädde sina hjältefjät.
Än de ljuda sorgliga och dofva,
uti minnets eko, från hans grift,
men — där Karl och där vår ära sofva,
skrifs blott med vårt blod en minnesskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
