Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”jag kommer, Klara!
Men när, vet Gud.
Låt kedjan svara;
hon är min brud.”
Den fångna yngling dog i bojan
på Falkenborg,
och vispermön i dunkla kojan,
hon dog af sorg.
När svanen landar
på blommigt skär,
de trognas andar
än mötas här.
Då solens första strålar glimma
på klippans rand,
och tysta silfverfiskar stimma
vid stenig strand,
en hvar, som fiskar,
än höra kan,
att när hon hviskar,
så suckar han.
ERIK VASAS RUNA.
”Gif akt! hvem där? Hu! sjön är grön och stjärnorna de
skälfva —
Herr Erik! iägg dig ned och sof; ty nu är klockan elfva.”
Så talte lifdrabanten till kung Erik.
Men Erik gick så många steg, som slag hans hjärta slog.
uppå Gripsholm än ingen blund hans heta öga tog,
tungt är att vara konung utan krona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
