Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När döden famnat mig,
och stumma grafven sluter sig
utöfver sår som svidit:
mitt svärd skall hänga kvar,
att vittna hvad jag var,
och bojan, hvad jag lidit.”
Ur TASSOS DÖD.
— Le Tasse, brulé d’une flamme fatale,
Expiant dans les fers sa gloire et son amour.
Quand il va recueillir la palme triompliale,
Descend au noir séjour.
Alph. de Lamartine.
”Min själ är fri. Mitt hjärta hoppas åter.
I morgonskimret här jag finner mig
lik hyacinten, som af glädje gråter
när solens första stråle tänder sig.
Natt! allt ditt mörker nu jag dig förlåter,
och som försvunnen vill jag älska dig;
ty flydda faror vandrarns mod belöna,
och mörka minnen hoppets ljus försköna.
Mitt lif var natt. Invid tatarens älfver
jag mina tårbestänkta lagrar skar.
Lik eolsharpan, som för vinden skälfver,
min lyra gaf på mina suckar svar;
och som på nattens himlarymd sig hvälfver
ett irrsken fram, min Leonora var
en drömbild blott, som mildt emot mig myste,
så länge diktens strålar den belyste.
Men nu är natten med sin dröm försvunnen:
i världen intet mig bedrager mer.
15. — Nationallitteratur. 10.
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
