Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med dygd till grund och äran till sitt syfte
Venedig blomstrade i seklers lopp.
Dess slott, kupoler, torn sig stolta lyfte
som vattenliljor ur lagunen opp.
Dess flagga segrande kring världen sväfvar:
halfmånen flyr, ja själfva hafvet bäfvar
och tystnar, då det ser
det vingbeprydda lejonets baner.
Venedigs doge far vågorna till möte
på bucentauren, klädd i furstlig skrud.
En ring han kastar ut i hafvets sköte,
och säger: ”Haf! jag tager dig till brud!
Mig underdånig, trogen skall du vara.”
Och hafvet hörs med stilla brusning svara:
”Som brud jag hör dig till!
Var stark, var fri — och jag dig lyda vill.”
Ziani, Dandolo och Contarini
och Loredano bo i grafvens famn.
Af Foscari, Veniero, Morosini
stå endast åter ärofulla namn:
och staden, den de älskat och förskönat,
med minnets lager deras dygd belönat.
Den staden finnes än;
men staten, o Venedig! hvar är den?
Och väldet öfver oceanens spegel
och dina sjötågs granna odyssé,
ditt rike i Levanten, dina segel,
ditt segrande standar — hvar äro de?
En del af dem har museimannen tagit;
uppå en del har du dig själf bedragit,
och hvad som öfver vardt,
Manino gaf till skänks åt Bonaparte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
