Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej mer i salen dogens stämma ljuder;
försvunnet är ditt tiomannaråd.
Nu Austria öfver dig och hafvet bjuder:
du lefver tarfligt utaf kejsarns nåd.
Förvissnad, saftlös är din handels blomma,
och dina präktiga palatser tomma
stå på kanalens strand,
och gnagas hörbart ned af tidens tand.
Dock än din skönhet främlingen förtjusar
och af din åsyn han ej mättas kan.
Orientaliskt du hans själ berusar,
Europas underbara Ispahan!
Du är för fantasien ett eget rike:
bland jordens städer ser du ej din like,
och ingen stod ännu
i sin förnedrings djup så högt som du.
I dina tempel, dina stora salar
det är så mystiskt, aningsfullt och skumt;
men tydligast det höga minnet talar
och hörs, då det närvarande är stumt.
Ej vagnars buller vandrarns känslor störa;
det enda ljud, som hinner till hans öra,
är af gondolens gång,
gitarrens klang och mänskorösters sång.
Hvar stund bär melodi på sina vingar:
med sång och spel man mäter dag och natt.
På böljan och på platserna det klingar,
ja! hela lifvet är i toner satt.
Frid sväfvar öfver dessa tysta vatten;
en fest är dagen och en fest är natten,
jämt ny och jämt sig lik:
musik och solsken, månsken och musik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
