Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ren sed och verklig, ren lycka i stort. Kunna till någon tid
eller för något särdeles fall icke bägge förenas, utan endera
måste tills vidare åsidosättas, då må lyckan fara, sed är
angelägnare då: för denna tanke dö vi och blifva martyrer. Men
att sträfva till vinnande af bägges harmoni måste vara
samhällets enda stora mål; allt annat är falskt eller smått; att lida
hvad som icke för det rätta behöfves är en oriktig
martyrdom, feg ibland människor och fördömlig inför Gud. Det
kristna samhället får icke längre häfta i de hedniska idéerna
om hämnd och yttre offer, som till intet i grunden tjäna, och
hvarpå Kristus gjort ett slut: allenast vi följde honom!
Hvad vi hittills sagt borde vidare utföras. Men vi
hvarken kunna eller ens önska ännu att se afhandlingar öfver
dessa ämnen. Man bedrar sig, om man tror, att vetenskapliga
systemer, som till något skola tjäna, kunna på förhand skrifvas
i allt. Man måste först lära känna människorna själfva, se
dem i deras vinklar och vrår, lyssna på deras hemligaste
suckar och äfven icke förakta att begripa deras glädjetårar.
Det är, med få ord, trogna berättelser, taflor ur lifvet, som vi
behöfva: exempel, insamlingar, rön. Vi må öfver rönen
göra hvilka betraktelser som helst: vi må fördöma dem, eller
vi må anse dem farliga. Men äro rönen dock verkliga, så
utgöra de, oaktadt hvilken egenhet som helst, just de nödiga
förgrunderna, de oundgängliga villkoren för en rätt kännedom
om ämnet. Ty man har först då någonting att afhandla,
man kan först då säga, hvad som verkligen blir att ogilla
och hvad åter bör gillas. Efter sådana grundvalar, lagda på
inre erfarenheter om människan, må filosofien komma, för
att fullständigt och åt alla sina håll bilda systemet, utveckla,
lära och råda. Man torde invända, att filosoferna och
lagstiftarna följt denna ordning i alla tider; men det är historiskt
osant. Några högst få, och de till största delen i äldsta tider,
hafva ur lifvet själf, såsom källa, hämtat kännedomen om
människan och därefter skrifvit. Men filosofer till tusentals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
