Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott en flinta här i västfickan. Jag har lust att försöka, om
hon sagt sant, då hon påstod, att därmed kunde glas icke
skäras.”
Han tog upp och försökte. Men antingen flintan var
för trubbig eller han icke tordes åstadkomma buller genom
större ansträngning, med ett ord, han kunde intet märke
rista. Då lutade han sig sorgsen tillbaka i sin stol och lade
hufvudet mot karmen. Du är utan diamant, Albert! Blunda
och sof ... och fäll ihop dina anspråk! Allt dimmigare blef
det för hans inre syn, allt trubbigare och gråare gestalterna
därinne. Pulsarna slogo utan hetta; helt långsamt och doft
klappade hjärtat. Universum var ganska ledsamt. Han
insomnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>