Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Oxenstiernas yttrande, ”att höga, ärbara och dygdiga
böjelser, i kraft af härkomst och den därtill höriga uppfostran,
alltid åtfölja dem, som äro af ädel börd; då däremot alltid
något nedrigt gemenligen vidlåder dem, som äro af nedrig
härkomst.”
Hofjunkaren Hampus von Thrazenberg, Unos herr far,
lefde retirerad på sin ärfda landtegendom. Lycklig som far
och make, med en älskvärd friherrinna, njöt han där den
husliga sällhetens lugna behag, så sällan de högas lott, men
dubbelt afundsvärd för dem och hofjunkare i gemen, som
då, efter en nyttigt använd ungdomstid, äfven äga samvetets
tröst att hafva gagnat sitt fädernesland i det stora hela. Med
denna tillfredsställelse satt herr hofjunkaren en vacker
sommarafton på en favoritbänk, midt emot hönshuset, och
resonerade med friherrinnan angående unga Unos bestämmelse
och planen för hans framtida befordran. Den civila banan,
helst den hofjunkaren själf beträdt, var väl redan utvald,
helst hans maj :t i nåder förunnat alla svenska adelsmän
rättighet att bära uniform, och dessutom såsom den mest
passande för en yngling med stora anlag, hvarigenom staten
kunde vinna ansenligt; men tiden för hans skilsmässa
hemifrån hade hittills blifvit oafgjord, i anseende till något litet
groll emellan föräldrarna. Nu beslöts ändtligen, i anseende
till ynglingens utmärkta förstånd, att den ej skulle uppskjutas
längre än till påföljande årets början.
Aftonen var skön. Solens rund hade nära sänkt sig
nedom de västliga skogstopparna, och dess sista strålar
fram-smögo glest emellan de löfrika lönnarna kring halmstacken.
En ljus purpur färgade de strödda molnfläckarna vid
horisonten och utbreddes öfver insjöns lugna yta, som endast
här och där ringlades af dagsländors lek. Svalorna kvittrade
från stora byggningstaket, några majbaggar hjulade omkring
friherrinnans fiskbenshatt, och en torndyfvel slog sig pladask
i smutsen midt för hennes fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
