Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammal blecklykta, hvars sken jämnt spridde så mycket ljus
i rummet genom de små utstampningarna, att han förmärkte
sina reskamrater redan vara borta, hvilket föreföll honom så
mycket mer oförväntadt, som han ej hört minsta buller vid
deras afresa. Han såg sig vidare omkring och, till en ännu
större förundran, fann han sitt schatull, sin kappsäck och
kantin äfven vara borta ur rummet. En förskräcklig aning
genomfor hans själ, och med brådska störtade han ur sängen
för att i hast kläda sig. Men huru måla hans förlägenhet,
vrede och harm, då äfven alla hans kläder, reskassan
inberäknad, saknades; endast hans pass hade blifvit kvarlämnadt
på bordet. Intet tvifvel var mer, att ju icke hans
förekommande ressällskap bestulit honom på alla hans effekter samt
rymt. Med häftighet frågade han uppasserskan, huru tidigt
de två andra resande farit. Hon kände ingenting därom,
emedan de ej efterfrågat någon räkning eller betalt deras
skuld, utom en sup, den herrn vid inkomsten i hållstugan
betalt med två sk.
I blotta linnet stod unga von Thrazenberg nu och svor
pest och död öfver fröken och hennes kusin och sig, som
kunnat så låta draga sig vid näsan af ett uselt följe. — Hvar
är gästgifvaren? ropade han med en mera ömklig än
frimodig röst. Söta jungfru, var så god och bed honom för
Guds skull komma hit. — Pigan, som ej rätt väl begrep hvad
det kom åt den resande, skyndade sig till sin husbonde och
berättade, efter hennes fattning, att en karl i salskammaren
blifvit galen, samt bad honom själf infinna sig, för att se hur
saken stod till.
Efter något dröjsmål anlände gästgifvaren (han var en
stor, bredaxlad man, f. d. fanjunkare vid lifregementets
husarer). Uno stod då i den kvarlämnade lappmudden. det
enda plagg han ägde att skyla sig med, och ingaf i denna
utslitna kostym ej särdeles vördnad hos åskådaren. — Jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
