- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
72

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid sin port till afsked räckte honom handen, och skyndade
sig sedan trapporna uppför till sitt rum.

Sömnen flydde Uno äfven denna natt af en tvådubbel
orsak: fröken Lauras bild i hjärtat och punschen ur stora
dopfunten, som satt kvar i håret. Ej en enda blund kom i
hans ögon, hvarför han åter uppsteg, satte sig att skrifva
till sina hulda föräldrar och kyrkoherden Husælius, till den
sistnämnde ett gratulationsbref i anledning däraf, att han
nyligen tillträdt Stora Fjollinge patronella pastorat.

6.

Lauras bild stod städse för Unos inbillning; han drömde
numera icke blott sofvande, äfven vakande bortfördes han af
ijufva föreställningar och sväfvade i arkadiska trakter med
sin ömma älskarinna. Ofta gnolade han på kupletten:

”Jag bygger en hydda i närmaste dal,

och den skall bli treflig och skuggrik och sval.”

Trolösa, liksom herr Lindebergs drömmar, voro likväl
dessa inbillade himlar. Stormmolnen samlade sig redan öfver
hans hufvud; den lede fienden, som aldrig drömmer utan
går omkring (Leo rugiens, mugiens, quærens, quem devoret),
höll den ljungeldsstråle i sin hand, hvarmed den ädle
barma-ciden skulle krossas.

Att Uno icke dröjde länge med sin uppvaktning hos
öfverste Odenschiöld, är ganska naturligt. Redan tredje
dagen efter bjudningen stod han kl. fyra e. m. i fina svarta,
å la modiska benkläder framför en spegel och justerade sin
hårfrisyr, uppdrog spetsarna af den stärkta löskragen ett
godt stycke högre än vanligt, jämnade med sorgfällighet sin
höga halsduk samt lade prydligt de långa snibbarna åt hvar
sin sida och lät, likasom af vårdslöshet, en bit af det broderade
hängselbandet framskymta under de ofvantill oknäppta slagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free