Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afbeto det korta gräset; kalkontuppen pladdrade till, kråmade
sig och strök ena vingen snedt emot jorden; några höns med
nykläckta kycklingar omkring sig sparkade i spånorna.
Osäker hvar han borde stiga in, upptäckte han i
trädgården tvenne fruntimmer, sittande på ett gungbräde och
sysselsatta med handarbeten; han närmade sig därför till dem
för att efterfråga kyrkoherden.
Damerna, den ena en fetlagd, fryntlig gumma och den
andra en näpen flicka af omkring sexton år, enligt Unos
gissning Husælii syster och systerdotter, hälsade vänligt och
underrättade honom, att pastorn gått ut för att se huru
rof-vorna såddes, men väntades snart. Gumman bad herrn
emellertid vara så god och stiga in.
— Här är så vackert, sade Uno och utbad sig att få sitta
på gungbrädet med damerna, i det han presenterade sig själf.
— Kors! ropade gumman, hvad ska vi få att fägna ett så
välkommet främmande med? Det vet jag visst, när bror
kommer hem, han skall bli något glad. — Under dessa ord
efterkände hon sin nyckelknippa med båda händerna och
skyndade sig sedan in för att sända en piga efter
kyrkoherden samt för att ställa i ordning till afton. Flickan makade
sig blygsamt åt sidan och Uno satte sig bredvid henne, litet
förlägen hvarmed han skulle börja sin konversation. — Här
är mycket, mycket vackert! yttrade han ändtligen ännu en
gång, under det han endast betraktade flickan. Sofie, så
hette hon, tycktes ej taga komplimangen illa. Ett litet
skalk-aktigt smålöje, som bildade ett par de nättaste gropar på
hennes kinder, besvarade Uno med ungefär den tanken:
— Herrn tycks inte se efter hur vackert stället är. — Detta
stumma svar kom äfven honom, liksom af en sympatetisk
kraft, att småle. — Ja, i sanning, fortfor han och lade yttersta
spetsen af sitt finger på hennes arm.
Nu såg Sofie icke på ynglingen, utan i stället ned på
sin söm, men sydde dock så osäkert, att hon ej följde mön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
