Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stret och därigenom inträdde nålspetsen lindrigt vid vänstra
pekfingersnageln. Uno passade på tillfället, medan hon
klämde därpå, och stal en syrenblomma från hennes
halmhatt, den han fästade i ett knapphål.
— Herr Thrazenberg kan få vackrare syrener, sade hon
och sprang till syrenhäcken för att hämta en hel kvast,
lämnande sin trådflorsremsa på gungbrädet; men blommorna
voro så afplockade nedomkring, att ingen satt nog lågt för
att kunna nås med blotta händerna. Af en händelse stod en
stor bristfällig tunna och en trädgårdsbänk därutmed. Sofie
klef först upp på bänken, men blommorna sutto ändå så
högt att hon ej räckte någon; hon steg därför upp på tunnan.
Uno ville oändligt gärna hjälpa henne och steg därför äfven
upp, utan att öfvertänka det bottnen kunde brista och båda
följaktligen nedfalla i tunnan. Knappt var han uppkommen,
förrän detta verkligen inträffade, och på ett ganska gesvindt
sätt. Båda nedstörtade i en hast; endast en flik af Sofies
randiga bomullskjol stannade på en spik öfver tunnans brädd.
7.
Friherrinnan von Thrazenberg satt jämte en gammal
husmamsell, Helena Snut, vid den öppna salsdörren och
knäppte rutor på ett i bågen uppspändt nytt sidentäcke, och
på gården sprungo husets yngre barn, musicerande ur hvar
sin ton på barkflöjter, hvilket gemensamt med de
hemkommande lammens bräkande utgjorde ett alltför champétert tutti.
Hofjunkaren själf hade gått ned till kvarnen, där han
stod i sin gamla grå syrtut och grönspräckliga halmhatt, till
hälften lutad genom kvarndörren emot sin stadiga runkäpp,
för att språka med en gumma, hvilken satt fullmjölad på en
rågsäck invid kvarnkammaren, stickande på en grof
ullstrumpa. Vissa, icke obehagliga minnen från ungdomstiden
hade upplifvats hos herrn vid gummans åsyn; han påminde
6. — Nationallitteratur. 12.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
