- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
118

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intryck på allmänheten, om hennes namn gafs åt den
prinsessa, som vore född på hennes namnsdag, att det vore en
artighet mot den aflidnas minne, hvilken alltid stått i godt
förhållande till den nya furstestammen, och att man på detta
sätt i begreppen sammansmälte de bägge dynastierna.

Frukten af mina i detta ämne ofta förnyade
framställningar blef en halfhet. Prinsessan fick det senare blott af
den aflidna furstinnans namn, sist bland fyra andra, och bär
intet af de ursprungligen svenska.

Den återstående delen af året 1830 hade jag så ofta den
utmärkelsen att spisa vid konungens bord, att jag kan skryta
af att där hafva varit nära nog barn i huset. När
kanslirådet Ankarloo skulle afgå såsom chargé d’affaires till
Brasilien och konungen, sedan vi ätit middag, gifvit honom sina
sista instruktioner, blef jag inkallad i hans maj :ts kabinett
och Ankarloo i min närvaro tillsagd att medföra min bror
såsom sin sekreterare. Hans maj :t ville själf besörja
af-löningen, anbefallde ynglingen i Ankarloos vård, befallde
honom att vara en far för honom, å konungens höga vägnar,
hvilken ville draga försorg för hans framtida befordran,
därest han skickade sig väl. Slutligen fick jag befallning att
lämna en uppsats på de skulder, min bror ådragit sig i
Sverige, dem hans maj :t ville låta likvidera.

Min glädje och min förvåning voro nästan lika stora.
Ni, excellentissime! hade i allt detta beredt mig en fröjdefull
öfverraskning. Men att påminna om uppsatsen eller komma
fram med den opåmint kunde aldrig falla mig in, lika litet
som det någonsin fallit er in att erinra om verkställigheten.

Då jag tog afsked af er vid er afresa till Ryssland med
tronföljaren, tillsade ni mig, att jag, äfven under er
frånvaro, kunde anmäla mig till audiens hos konungen huru
ofta som helst, att hans maj :t alltid såge mig med nöje, och
att högstdensamme vore road af att tala med någon, då han
ej vore sysselsatt, hvilken underrättelse ni uppmanade mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free