Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får ni ursäkta, att jag tillsvidare ej kan tillfredsställa er
nyfikenhet.
Följande dagen frågade jag er, om uppsatsen snart borde
tryckas. Ni svarade: ”Ännu icke.” Tiden förgick, och med
den lämpligheten. Artikeln blef följaktligen, enligt
Lager-bjelkes förutsägelse, aldrig tryckt. Jag förvarar emellertid
såsom en relik grefve Lagerbjelkes och mitt gemensamma
koncept.
När det beryktade högmålsåtalet anställdes emot
friherrarna Vegesack och Diiben, föranledt af det
ovedersägligen i alla afseenden otäcka tiggarbrefvet, hvilket ni berättade
för mig, att ”polisen i Wien öfverlämnat i regeringens
händer”, yttrades högt en morgon, i det yttre af edra
audiensrum uti riksmarskalksflygeln, af en person, som den tiden
ej saknade inflytande, att man ”framdeles hade ett nytt
vapen emot oppositionen, emedan baron Vegesack också
varit en ifrig oppositionsman vid den näst föregående
riksdagen”. För första gången lyckönskade jag mig att vara
ett mål för den offentliga, fastän orättvisa beskyllningen att
hafva, snart sagdt, sålt mig med hull och hår åt den
mini-steriella sidan. Jag blef därigenom i tillfälle att göra icke
blott den redan kända så kallade oppositionen, utan till och
med all framtida opposition uti Sverige ett verkligt handtag.
Då jag nämligen nu i Fäderneslandet införde en öppen
protest, beseglad med mitt utsatta namn, emot hvarje skugga,
som i anledning af högmålsåtalet ville kastas på oppositionen,
tillintetgjordes i och med detsamma ministärens konstgrepp
att framställa denna opposition såsom en samling
samman-svurna upprorsstiftare. Periodiska pressen var väl långt
ifrån att hålla mig räkning för detta uppförande; tvärtom
hånade den mig för det jag, som hon kallade det, ”gick i
borgen för oppositionen”, jag, som ansågs för en ruinerad
renegat. Men mitt ändamål vanns i alla fall. En gadd var
utryckt ur den ministeriella hydrans gap och misstänksam-
11. — Nationallitteratur. 12.
1C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
