Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot er, om jag varit prevenerad, men i alla fall vet jag,
att ’välkommen är bästa rätt’. Jag hoppas, mina vänner,
att ni stanna kvar till kvälln?”
Björn ursäktade oss, sade, att vi önskade snart komma
hem, att jag var trött af resan, men att vi ville dock ej fara
förbi Karlsfors utan att betyga vår vördnad för ma chére
möre.
”D’ä bra, d’ä bra!” sade ma chere mére nöjd, ”vi skola
snart talas vid därinne, men först måste jag säga ett ord till
folket här. Hör på, go’ vänner!” Och ma chere mere
knackade med stråken på fiolens rygg, till dess en allmän
tystnad uppstod i salen. ”Mina barn!” fortfor hon högtidligt,
”jag har att säga er — för böfveln, vill du vara tyst där
borta? — Jag har att säga er, att min käre son Lars Anders
Werner nu hemfört som sin hustru denna Fransiska Burén,
som ni här ser vid hans sida. Giftermål beslutas i himmelen,
mina barn, och vi vilja be himmelen välsigna sitt verk i detta
äkta par. Vi skola allesammans i afton dricka en skål på dess
välgång. Se så, nu kunnen I dansa, barn! Olof! kom hit,
du, tag fiolen och spela så godt du kan!”
Under det att ett sorl af jubel och lyckönskan gick
genom församlingen, tog ma chere mere mig i handen och
förde mig jämte björn i ett annat rum. Här befallde hon in
punsch och glas. Emellertid stödde hon båda armbågarna
mot bordet, satte knytnäfvarna under hakan och såg på mig
stint, med en blick snarare dyster än vänlig. Björn, som
såg att ma chere mére’s utkik brydde mig, började tala om
gröda och landtsysslor. Ma chere mere suckade ett par
gånger så djupt, att det liknade ett stånkande, hvarefter hon
tycktes göra våld på sig, svarade på björns frågor, och när
punschen kom in drack hon oss till, i det hon med allvar i
blick och ton sade: ”Son och sonhustru, er skål!” Sedan
blef hon vänligare och sade med en skämtsam ton, som
mycket klädde henne: ”Lars Anders, jag tror ej att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
