- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
185

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visst andäktigt uttryck mot fönstret, där en stråle af solen
gjorde sitt inträde genom ett hål i den blårandiga rullgardinen.
En katt hördes jama.

”Min älskade gemål!” började jag högtidligt, ”jag tackar
dig för den sköna musik, som du beställt till mitt
välkomnande. Jag förmodar att du äfven förordnat om en tropp
hvitklädda unga bygdens flickor, som skola strö granris för
mina fötter. Jag skall snart vara färdig att emottaga dem.”

”Jag har tillställt något bättre än det gammalmodiga
upptåget,” sade björn muntert. ”1 samråd med en stor
artist har jag anordnat om ett panorama, som skall visa dig
hur det ser ut i — öde Arabien! Du behöfver blott dra upp
denna gardin.”

Du kan föreställa dig att jag snart var vid fönstret, och
med hemlig förskräckelse drog jag upp gardinen. Ack, Maria!
Där låg framför mig i morgonglans en spegelklar sjö; gröna
ängar och lundar lågo däromkring, och midt i sjön var en
liten holme med en hög ek på, och solen sken klart öfver
allt detta; allt var så lugnt, så paradisiskt skönt! Jag blef
så betagen af denna syn, att jag i början ej kunde få fram
ett ord. Jag blott knäppte ihop mina händer, och tårar fyllde
mina ögon.

”Blif lycklig här!” hviskade björn och slöt mig till sitt
hjärta.

”Jag är lycklig... för lycklig!” sade jag djupt rörd
och tacksam.

”Ser du holmen — lilla Svanö? Dit skall jag ofta ro
dig i sommar. Vi skola ta vår kvällsvard med oss och förtära
den där.”

”Hvarför icke frukost?” utropade jag, plötsligen
inspirerad. ”Hvarför icke i dag — på den här sköna
morgonstunden — dricka vårt kaffe där? Jag skall strax . .

”Nej, icke på morgonen,” sade björn, leende åt min
ifver. ”Jag måste till staden och se om mina sjuka.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free