- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
184

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bära kalfsteken.” Och likasom Lars Anders ännu varit liten
gosse, pålade hon honom knytet och visade honom huru
han skulle bära det, och björn — gjorde som hon sade.
Hennes sista ord voro: ”Kom ihåg, att jag skall ha igen min
handduk!” Jag såg litet förvänd på björn; han log och lyfte
mig upp i vagnen. Inom mig var jag nu tillfreds att så
impromptu ha gjort ma chére mére’s bekantskap. Jag kände,
att om det skett på ett mera forberedt och högtidligt sätt,
skulle hennes hållning och blick verkat förtryckande på mig.

Rätt glad var jag åt kalfsteken, ty jag visste ej i hvad
tillstånd skafferifinanserna voro på Rosenvik. Rätt glad var
jag äfven att få komma hem, att få se en pigas ansikte och
en bäddad säng, ty vi hade rest tio mil denna dag, och jag
var ganska trött. Jag smålurade under den fjärdingsväg, som
vi hade från Karlsfors till Rosenvik. Det var så skumt när
vi kommo fram, kl. elfva om aftonen, att jag ej kunde se
hur mitt Eden såg ut. Huset syntes något grått och något
smått, i jämförelse med det hvarifrån vi nu kommo. Men
det gjorde ingenting; björn var så hjärtligt god och jag så
hjärtligt sömnig. På en gång blef jag ganska vaken, ty det
gick mig som det går i fesagor. Jag trädde in i ett vackert
och väl upplyst rum och såg i dess midt ett uppdukadt tebord,
skimrande af silfver och porslin; och vid bordet stod den
allratäckaste lilla piga, klädd i den vackra högtidsdräkt, som
är bondflickorna egen på denna ort. Jag gjorde ett utrop af
förtjusning, och all sömn for utur mig. Inom en kvarts
timma satt jag i ordning som värdinna vid tebordet,
beundrande den vackra drälln, tekannan, kopparna, teskedarna,
på hvilka jag läste initialbokstäfverna till björns och mitt
namn, och serverade te åt min björn, som syntes
hjärtinner-ligen förnöjd.

Och vardt afton och morgon den första dagen.

När jag om morgonen upplät mina ögon, såg jag att min
Adam redan var klart vaken och riktade sin blick med ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free