Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starkt te och behandlade mig som man behandlar ett sjukt
barn. Jag hade nu verkligen kommit på tvärn, ty äfven detta
samt den gode lagman Höks artighet misshagade mig. Jag
tyckte, att det var en fullbordan på den ömkliga roll jag spelat
hela dagen, och tänkte att ma chere mere inom sig skulle
tycka, att Lars Anders gjort ett dåligt val, som fört hem
en hustru, på en gång gammal och barnslig, sjåpig och sjuklig.
Jag var rätt olycklig. Ändtligen kom björn och vi fingo fara
hem. Vädret hade blifvit vackert, och teet hade gjort mitt
hufvud godt, men det onda hade satt sig i min själ. Jag
var ledsen på mig själf, på björn, på hela världen. Och
björn satt tyst under hela vägen och grufvade sig ej det
ringaste öfver min hufvudvärk. Sen han frågat: ”Huru är
det?” och jag svarat: ”Bättre!” talte vi ej ett ord.
Sen vi kommit hem, hade jag litet att se om i köket,
och då jag åter gick in i förmaket, satt björn planterad i soffan
och blåste ut tobaksröken i långa hvirflar, under det han
läste avisorna. Han hade just icke valt den förmånligaste
stunden för sitt kontraktsbrott. Jag gjorde alarm häröfver,
väl i en munter ton, men i botten var jag ej god. Det låg i
mig en slags ond lusta att låta björn umgälla, det jag haft
en så ledsam dag. Björn ropade muntert ”pardon”, men
ville likväl sitta kvar med sin pipa. Det ville jag ej; jag
tyckte att den gamle ungkarln hade fått fritt nog grassera
denna eftermiddag. Björn bad ”blott för denna gång” om
pipfred i förmaket, men jag ville ej veta af någon
underhandling, utan hotade att, om ej pipan genast lades bort,
gå och sätta mig ute i salen hela aftonen. Björn hade i
begynnelsen bedt skämtande att få vara i ro; nu blef han
allvarsammare; han bad mig innerligt, hjärtligt, bad mig ”för
hans skull!” Jag såg att han ville pröfva mig, såg att han
verkligen af hjärtat önskade att jag denna gång skulle gifva
efter, och jag — otäcka kräk! — gjorde det ej; jag förblef
bestämdt, ehuru allt med munter ton, vid min föresats och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
