Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej varit så stygg, om du ej hade glömt henne hela
eftermiddagen. Hon tappade tålamodet vid att längta efter dig.”
Björn tog pipan ur munnen, såg på mig godt, men halft
förebrående, och sade: ”Jag hade ej glömt dig, Fanny, men
jag var vid en smärtfull dödsbädd i närmaste bondgård. Det
hindrade mig att vara hos dig!” Jag satte händerna för
ansiktet och blygdes in i själen. Jag, som trott honom både
illa och falskt och nu hämnats i fåvitsko — jag ovärdiga!
Jag, som skulle göra min björn så lycklig, — hvilken ljuflig
vederkvickelse hade jag ej nu beredt den trötta och
bedröf-vade mannen! Tanken på min orimlighet plågar mig ännu
i denna stund, och det enda, som tröstar mig, är, att jag
känner, att björn och jag älska hvarann bättre efter denna
scen än, förut. Älskade, goda björn! hellre än att förorsaka
dig en ledsam stund, må du röka alla dagar i förmaket, i
sängkammaren, ja, i sängen, om du så vill! Dock ber jag
till Gud, att du ej måtte få denna lusta.
Och nu återvänder jag till ditt bref och till en fråga
där. ”Om jag skall som gift fru skrifva till dig lika gärna
och lika öppenhjärtigt, som då jag var flicka?” Ja, min
Maria, var viss därom, och jag kan ej göra annorlunda. Det
är sju år sen jag först lärde känna dig, och sen denna stund
har du varit för mig som mitt samvete, som mitt bättre jag.
Du var den rena spegel, i hvilken jag såg mig sådan jag
var, du var alltid sann, ehuru alltid mild, och fastän du
för två år sedan for långt öfver hafven ifrån mig, förblef
du för mig densamma. O, förblif det alltid, Maria! Jag
skall eljest frukta att tappa bort mig själf. Under dina ögon
och med din hjälp blef jag först en riktig människa, under
dina ögon och med dina råd vill jag äfven bilda mig till
en god maka. Det är mig så kärt, det gör mitt lif rikare
att få lefva det inför dig, och så till sägandes med dig, fast
länder och haf skilja oss åt. Björn är dessutom icke af dessa
männer, som äro svartsjuka på deras hustrus vänner; han
13. — Nationallitteratur. 12.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
