Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga: ”Bon soir, mon cher pére; bon soir, ma chére mére.”
(Därifrån härstammar benämningen ma chére mére, som
blifvit stående i sönernas mun.) Denna handkyssning varar
ännu hvar gång sönerna och modern råkas, men den
fransyska hälsningen har blifvit borta. För öfrigt gaf den eljest
stränga modern sönerna mycken tid och frihet till lekar och
kroppsöfningar, vistande i fria luften o. s. v. Hon var mån
om att stärka deras kropp jämte deras själ, och sönerna hade
på det hela en glad ungdom. General Mansfelt var en
vacker karl och tapper krigare, men för öfrigt rustande,
våldsam och lättsinnig; han frågade föga efter sina barn och
förspillde sin förmögenhet. Ma chére mére’s äktenskap med
honom var föga lyckligt. När han dog, hade sönerna intet
efter honom. Ma chére mére gjorde nu, utan allt prunk, en
ganska ädelmodig handling. Utan att göra någon åtskillnad
på sin mans söner och styfsöner, utfäste hon sig att till
hvardera af dem, sen de kommit till myndiga år, betala en
viss betydlig årlig ränta, under det hon själf öfvertog
förvaltningen af sina stora, men skuldbelagda gods. Björn, som
då redan hade gjort sin väg och genom skicklighet och flit
förvärfvat sig en hederlig post, afslog, ehuru vördnadsfullt,
den tillbjudna gåfvan; ty han ville icke gärna bero af någon,
och allra minst af ma chére mére, hvars despotiska lynne ej
fördrog sig väl med hans själfständighetslust. Detta samt
några duktiga tag, som björn och ma chére mére vid
åtskilliga tillfällen haft med hvarandra, hafva verkat, att han
är på en oberoende och mycket god fot med henne, då de
andra sönerna måste mer eller mindre kuscha för hennes
vilja. Björn och hon äro liksom litet rädda för hvarann,
men ha synbart den allra största ömsesidiga aktning. Hon
har likväl förklarat, att hon aldrig vill se honom som doktor
hos sig; hon ger fanken alla medikamenter och doktorer, vill
aldrig ha att göra med sådant och stödjer sig på ordspråket:
”det blir ingen god läkare, förrän han fyllt en kyrkogård.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
