- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
200

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter jag börjat skrifva ma chére mére’s historia, så vill
jag äfven teckna hennes porträtt. Ser du en mycket stor
fru, af en stark, men vacker växt, hvars former ännu
behålla ungdomens kraft och rundning, mycket rak, något stel,
nästan med en generals min och hållning. Ansiktet vore
skönt, om ej dragen vore så starka och hyn så grå, äfven
är hakan för stor och framskjutande. Kring munnen, som
är försedd med stora och hvita tänder, är ofta ett mycket
godt och hyggligt leende, men vid mindre vänliga känslor
stiger den nedra läppen upp, lägger sig öfver den öfra och
bildar då ett drag af sträng beslutsamhet, som — ej behagar
hos en kvinna. Men ma chére mére är någonting apart.
Håret är alldeles grått och sticker stundom fram under
kasken, hvilken, som jag nu fått veta, är af ma chére mére
kristnad till slurka. Inga lockar. Slurkan tronar ensam
öfver den stränga, höga, ofta molnhöljda pannan. I hela
klädseln ingen grannlåt, ingen prydlighet, men mycken
snygghet, någonting särdeles passande och bekvämt. Ma chére
mére snörar sig icke. (I parentes sagdt, undrar jag om ej
snöring är ett af de skäl, som gör oss mindre roliga i
sällskap; aldrig kan själen vara rätt ledig, när kroppen är
inklämd.) Klänningen är merendels en brun eller grå stoppad
sidenrock. En hvit halsduk täcker om förmiddagen den ännu
vackra halsen och utbytes till middagen mot en ståndkrage.
Händerna äro stora, skönt formade, hvita, men grofva och
nyttjas, som det säges, icke alltid i fredliga värf. Ma chére
mére har en grof röst, talar starkt och tydligt, nyttjar ofta
underliga ord och har en mängd ordspråk på tungan; hon
går med stora steg, ofta i stöflar, slänger med armarna,
kan dock när som helst ha något högst artigt och belefvadt.
Man beskyller ma chére mére för snålhet, för att lägga sig
i andras affärer, för att icke bry sig om konvenanser; man
har många historier om henne. Icke dess mindre har man
i hela trakten en duktig respekt för henne, och hennes ord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free