- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
216

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och gör dock aldrig någon för när. Löjlig? Nå, ja, ja, det
kan vara sant. Hon har sina skröpligheter likasom — och
kanske mer — än många andra. Men liknelsen skall ni
visst i alla fall finna träffande.”

”Jag ville väl veta,” sade jag, road af hennes infall, som
i hennes mun voro mindre elaka än de torde synas på
papperet, ”jag ville väl veta, hvad ni säger om min man och
mig, och hvad ni liknar oss vid?”

”Hvem kan se den goda doktor Werner utan att tänka
på plumpudding? Och ni, min goda fru, är en söt brinnande
sås till den, utan hvilken den ej skulle vara hälften så smaklig;
men — hvad jag ville tillägga om era blifvande bekanta, är,
att ni ej sett något rätt vördnadsvärdt, förrän ni sett de
gamla Dahls, och att ni ej får ett klart begrepp om
älskvärdhet, förrän ni lärt känna deras dotterdotter Serena,
Dahlens blomma, som hon i dubbel bemärkelse kallas.”
”Serena?” återtog jag. ”Det var ett underligt namn.”
”Det skall ni ej tycka när ni får se henne. Vår Herre
tyckes ha kristnat henne själf. Men nu måste jag lämna er
och fara. Och säger ni, efter detta samtal, att jag är galen
eller elak, så vill jag säga er, att jag ej bryr mig därom.
Jag tycker i alla fall om er och hoppas få återse er snart.”
Härvid tryckte hon mycket vänligt min hand, steg upp
och tog ett lätt och hastigt afsked af alla. När hon gick ut,
märkte jag att hon var litet sned, hvilket hon ej heller tycktes
göra sig någon möda att dölja.

”Hvem är hon, hvem är hon?” frågade jag, sen hon
lämnat rummet.

”Kors, Fransiska,” sade ma chére mére, ”känner hon
icke fröken Hellevi Husgafvel? Nå, då har jag gjort en
sottis att icke presentera er för hvarandra.”

Jag stod likasom träffad af åskan. ”Fröken Hellevi
Husgafvel?! utropade jag ändtligen. ”Men fröken Husgafvel
skall ju vara gammal!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free