Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag var blifven björns fromma maka och följde nu honom i
trillan på visiter, så anständigt och stilla som någon mistress
Prudentia. Nåväl, Maria, majorskan, i hvars soffa jag nu
satt, den feta frun, med det allvarliga, men öppna ansiktet,
som var mig på en gång så obekant och så bekant, — hvem
var hon väl, om icke min forna magra fiende på
gymnastiken, Darius, tsar Peter, Brita Kajsa med ett ord! Hennes
röst och ärret på hennes hals läto mig fullkomligt känna
igen henne. Jag kan icke säga dig hur underligt det blef
mig till mods därvid. Jag var flat, jag var rörd, men öfver
allt detta kände jag en lustighet, som begärde att utbrista i
utrop och skratt. Upptågsanden fick ännu en gång makt med
mig. Jag tog en nystpinne, som låg på bordet, ställde mig i
en martialisk position framför majorskan och utropade:
”Lefve Karl XII! Vi slåss! Ett, tu, tre . .
Majorskan såg på mig ett ögonblick, såsom trodde hon
mig vara tokig, men i nästa minut ropade hon: ”Tsar Peter
var en stor man!” tog en annan nystpinne och ställde sig i
position mot mig. Sedan läto vi på en gång våra vapen falla
och föllo själfva, högt skrattande — i hvarandras armar.
Föreställ dig — men jag trotsar dig att kunna föreställa
dig — björns och majorens förvåning vid detta uppträde.
Men alla frågor, utrop, förklaringar, förvåningar och det
skratt, som följde, det kan du lätt tänka dig.
Brita Kajsa och jag betraktade hvarann ånyo.
”Kors, hvad du har blifvit gammal sen den tiden!”
utropade hon.
”Och du har ej blifvit ämablare,” tänkte jag, men sade:
”Du har däremot blifvit yngre till utseendet!” Det var så
äfven; den hvita, feta frun var mycket vackrare än den
mörka, magra flickan.
Efter att ha undrat och berättat och skrattat ut, kommo
vi in i kapitlet om barndomens nöjen och upptåg i allmänhet.
Herrarna blefvo lifliga vid att berätta sina odygder och äfven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
