Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej, i sanning,” svarade jag, ”därtill var jag mycket
för orolig, för oförnuftig; och utan förnuft och lugn finnes
dock ingen sann lycka.”
”Mycket bra, mycket bra!” sade majoren.
Teet kom in och med detsamma de unga herrarna, tre
raska, lifliga, unga män, men som sågo alltför landtliga ut.
De voro styfsöner till Brita Kajsa. De unga herrarna talte
om jakt, harar, hästar och hundar; sedan föll samtalet på
den nye invånaren på Ramm. Det sades, att han var en
amerikanare, ”och” — tillade en af sönerna — ”man säger,
att han skall vara mycket rik och har haft öden som en riktig
romanhjälte.”
”Jo visst!” sade majorskan med en knyck på nacken.
”Jag är viss på, att han är just som annat folk. Men du,
käre Robert, är alltid så öfverdrifven.”
Robert rodnade, som om han sagt något ganska
opassande. I detsamma kommo adamiterna in, farande som ett
par bromsar, och slogo ned på tebordet, där de sökte rifva till
sig allt, som var ätbart. Majorskan sökte freda sig med
moraler, men de små odjuren brydde sig föga därom och
blefvo ej stilla, förrän man tillfredsställt deras fordringar.
Jag ville att björn skulle ha sett detta; men han var i ett
annat rum med herrarna. ”Man bör icke kväsa barn,” sade
majorskan till mig, ”utan lämna dem sin frihet. Det gör
att de bli naturliga sedan och icke tillgjorda och konstiga,
som så många andra. Har du sett v. P . . ska flickorna?
Kors, hvad jag tycker att de äro narraktiga, där de sitta i
hvita handskar och nypa på munnarna och tycka sig vara
så präktiga och förnäma!”
Dörren till förmaket knuffades här opp och in trädde
en figur, som man ej kunde förebrå att se tillgjord ut, man
kunde snarare kalla henne ogjord. Hållning, hår och kläder,
allt tycktes vara bildadt af biåsväder. Majorskan ropade:
”Kom hit, Mally!” och presenterade för mig sin dotter (styf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
