Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotter). Mally gjorde en trumpen och bondaktig nigning
och vände sig som de yngre syskonen till tebordet, där de
snart alla tre började tvista, och jag hörde de ljufva uttrycken:
”Fy, skäms du inte! vill du låta bli att ta af mina skorpor?
Du svinnos! du otäcka, obeskedliga! jag skall berätta för
mamma!” Och nu uppstod ett stort rop: ”Mamma, mamma,
mamma!” Men mamma brydde sig ej därom; herrarna
kommo in, och medan adamiterna åto och grälade och vi
sågo dager att med lif och lemmar komma ur huset, togo
björn och jag afsked. Brita Kajsa och jag gåfvo hvarann rätt
vänskapligt handen och lyckönskade oss ömsesidigt till
grannskapet. Men tyst föresatte jag mig att icke så snart igen
utsätta mig för faran att bli ihjälslagen af vedträn och
hug-naden att komplimenteras öfver mitt åldriga utseende.
Majoren ledde mig till vagnen — trillan, skulle jag säga. Han
var mycket artig och tycktes just vara nöjd med mig. Jag
hade i det hela haft roligt på detta besök; emellertid lämnade
jag huset med två små taggar i hjärtat. Vill du veta hvilka de
voro? l:o stack det mig litet att björn sagt sig vara så
grufligt lycklig i sin barndom och därvid suckat, som om
han tyckte det närvarande vara blytungt. 2: o var jag rädd
att ha talat för mycket och med för mycken ifver på ett ställe,
där jag var för första gången. Jag fruktade, att björn kunde
vara missnöjd med mig och att han kunde ha lust att emot
majorens: ”Mycket bra, mycket bra!” sätta sitt: ”Inte bra,
inte bra!” Jag hade för mitt lif gärna velat veta hur det
var därmed, men nu satt den goda människan helt förstockadt
tyst bredvid mig och såg blott på sina tömmar. Jag måste
ändå veta det, tänkte jag, och grundade på hur jag skulle
inleda frågan, men vid det jag upplät min mun, talade björn
plötsligen så: ”Det gör mig ondt, Fanny, att du ej varit lycklig
i din barndom!”
”Men det gör mig mera ondt,” ropade jag halft
gråtfärdig, ”att du varit så fasligt lycklig under din! Ja, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
