Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allas vår obeskrifliga förvåning sväfvar denna förbi henne
utan att se upp och slänger sig vårdslöst i länstolen, som
ma chére mére nyss lämnat, i det hon utropar: ”Ack, jag
är så trött, så trött, så varm, så jag kan dö! Uh!” Den
lilla sidenkapotten flög upp och visade en fin hvit
linongs-klänning, som å sin sida lät se ett par de sötaste små fötter
och smalben.
Du skulle ha sett ma chére mére. Hon stod som träffad
af åskan, men Peter skyndade sig fram, tog Ebbas hand, sökte
få henne upp ur stoln, i det han hviskade: ”Ebba! för Guds
skull, för min skull, tänk på! Ebba, det är ma chére mére!”
”Kors!” sade Ebba, liksom vaknande ur en dröm, och
hon såg med ett par sköna, bruna ögon upp till ma chére
mére, ungefär som man ser upp till ett kyrktorn. Ma chére
mére å sin sida närmade sig till henne med en min, som
tycktes säga: ”Hvad är du för ett litet underligt kryp?”
När ma chére mére kom helt nära Ebba, gjorde hon
hastigt sin hand lös ur Peters, hoppade upp på stolen, kastade
båda armarna om halsen på ma chére mére och kysste henne
med ett barns behag och frihet. Det tycktes göra ett eget
intryck på ma chére mére. Med sina båda stora händer tog
hon om Ebbas fina lif, lyfte henne upp, satte henne som ett
barn på sin arm, gick med henne fram under ljuskronan, som
då skimrade i den nedgående solens strålar, och betraktade
det af ljus omstrålade kerubshufvudet. Ebba skrattade, vi
måste alla skratta, och då ljöd äfven ma chére mére’s grofva
”ha, ha, ha, ha!” öfver allas. Hon klappade och nöp det
vackra, vanartiga barnets kinder, tills det rynkade de fina,
mörka ögonbrynen och sade otåligt den ena gången efter
den andra: ”Släpp mig!” Men ma chére mére, som
tör-hända ville litet straffa henne, promenerade ännu en god
stund omkring med henne, skämtande, som man skämtar
med ett barn. Men när tårarna började komma i Ebbas ögon.
ruskade ma chére mére vänligt på henne, kysste hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
