Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talet var slut, möttes våra ögon, och hjärtligt drucko vi
hvar-annan och ma chére mére till.
Sedan skålen var drucken, klingade ma chére mére med
knifven mot sitt glas. Betjäningen kom in, och med sin
styf-vaste generalsmin ställde sig ma chére mére upp vid
lagman Höks arm och lät oss alla parvis marschera förbi henne,
under det hon liksom mönstrade oss. När jag gick förbi,
klappade hon mig på axeln, sägande: ”Du är ändå den
minsta!” (Det är då icke sant, ty jag har mätt mig med
Ebba, och jag är ett halft hufvud större än hon; men ma
chére mére vill retas med mig.) Ebba allena ville ej foga sig
efter ma chére mére’s ordningar; hon ville gå ensam, och
för att undkomma sin man hoppade hon som en fågel
omkring emellan oss. Ma chére mére med lagman Hök slöt tåget.
Vi samtalade ännu en liten stund efter supén; sedan
förde ma chére mére de unga paren i deras rum. Jag följde,
och björn äfven, som alldeles icke ville låta stänga sig ute.
Ebbas goda lynne varade ännu, men yttrade sig nu i att
skratta åt och göra narr af de gammalmodiga möblerna. Ma
chére mére gaf henne härför en liten moral, som Ebba åhörde
uppmärksamt, och efter hvars slut Ebba kysste hennes hand,
neg och tackade komiskt ödmjukt. Hon är ett behagligt,
men alldeles bortskämdt barn och synes särdeles illa passande
till hustru åt den stille och allvarsamme Peter. Jane-Marie
däremot syntes fullkomligt nöjd med allt, bemärkte äfven
med behag mina blommor och visade sig genom sitt vett
och sina goda fasoner i fullkomlig kontrast med den
själfs-våldiga Ebba. Ma chére mére var upprymd och skämtade
med oss allesamman, just icke fint, men verkligen kvickt.
Hon har i sitt väsen något högst eget och som fäster
människor vid henne. Jag anmärkte äfven i afton, huru hennes
bestämda och redliga sätt ger trefnad och säkerhet åt dem,
som äro omkring henne. Hon sätter genast hvar och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
