Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anlitade han mig nu mer än en gång och jag lämnade honom
hvad jag kunde, men en dag begärde han en så stor
penningsumma, att jag förvånad och harmsen nekade honom
den (kunde ej heller göra annat) och förebrådde honom hans
slöseri. Bruno teg, men skar tänderna och lämnade mig.
Detta var den sista dagen af vårt dåvarande vistande i
hemmet. Dagen därpå skulle vi båda afresa, han till akademien,
jag till S*. På förmiddagen red Bruno till staden för att ta
afsked af de gamla Dahls och af sin lilla fästmö, som han
kallade Serena. Först till aftonen väntades han tillbaka.
Strax efter middagen angaf bokhållaren med stor
bestörtning, att en betydlig penningsumma, som han om
morgonen hade haft på kontoret, var borta, och att han måste
misstänka en hustjuf, då ingen, utom en person, mycket
bekant inom huset, kunde veta hvar han brukade ha
penningar inlagda.
Det var första gången — i ma chére mére’s vetskap —
som något sådant hände inom hennes hus. Hon upptog
saken med största häftighet och företog genast en
hus-visitation. Åtföljd af bokhållaren och tvenne af sina äldsta
och mest trogna tjänare, gick hon själf genom huset,
rannsakade hvar vrå och visiterade sitt tjänstfolk med allra största
stränghet; de gamla tjänarna måste likaledes underkasta sig
visitationen. Då öfverallt ingenting fanns, som gaf minsta
anledning till misstanka, kom ma chére mere på den tanken,
att angifvaren själf väl kunde vara tjufven, och den unge
bokhållarens saker och äfven de kläder han bar visiterades
med ännu större noggrannhet, än som skett med de öfrige.
Denne unge man var Brunos personlige ovän, och vare sig
att han verkligen misstänkte Bruno eller blott ville ge luft
åt den förbittring, som ma chére mére’s förehafvande väckte
hos honom, alltnog, han sade med bitter harm: ”Ers nåd
torde kunna finna närmare sig, hvad hon söker.” ”Hvad
menar ni?” frågade ma chére mére med fruktansvärd blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
