Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jo,” fortfor den uppretade, ”att ers nåd kan finna hos
sitt eget kött och blod, hvad ers nåd orättvist misstänker hos
oskyldiga människor!” — ”Människa, du ljuger!” sade ma
chére mere, blek af vrede, i det hon fattade och skakade
hans arm. Ännu mer uppretad och nästan vild, sade denne:
”Jag vill vara en ljugare, om icke en af ers nåds söner är
en tjuf!’
”Följ mig!” sade ma chére mére, och med lågande
bickar och med bleka kinder gick hon, åtföljd af bokhållaren
och de båda tjänarna, upp på våra rum. Jag hade varit ute,
var nyss hemkommen och nyss underrättad om hvad som
tilldrog sig i huset, då ma chére mére med sina följeslagare
kom in till mig. Jag kan ej beskrifva hvilken känsla fattade
mig i denna stund; en aning om det verkliga förhållandet
for igenom mig; jag bleknade och ofrivilligt satte jag mig
på Brunos reskoffert, som, jämte min, stod packad i mitt
rum. Ma chére mére såg på mig med en genomborrande
blick, studsade och bleknade djupare. Sedan sade hon med
fast röst till mig och mina bröder, som äfven hade kommit in:
”Mina söner! Ni måste för husets heders skull
underkasta er den rannsakning, som alla andra i mitt hus undergått
i dag. Jag behöfver icke säga er, att detta blott sker pro
forma och att jag är öfvertygad om er oskuld.” Härefter gaf
hon mig en mig då oförklarlig blick, gick förbi min koffert
och undersökte mina bröders saker. Sedan kom hon tillbaka
i rummet och tog upp min inpackade koffert. Den refs upp
till botten. Ingenting fanns, som ej borde finnas; mina
snickareverktyg lågo djupast ned. Sen allt var undersökt,
kastade ma chére mére på mig en blick, full af modersömhet
och glädje. Ack! hon hade misstänkt mig, den stadgade
mannen, förr än den vilda ynglingen; ty nu reste hon upp
sitt hufvud och i hennes starka, uttrycksfulla ansikte var
måladt ett: ”Gud ske lof! Nu är jag lugn!”
”Nu felas blott unga barons saker,” sade vördnadsfullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
