Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en af de gamla tjänarna, ”men hans koffert är läst, och
dessutom är det ju onödigt ...”
”Må så vara!” utropade ma chére mére, ”men han
måste dela lika lott med de andre. Kofferten skall brytas
upp.”
”Men unga baron ... är icke hemma,” sade, fruktande,
tjänaren, ”vi kunna ej!...”
”Hans mor befaller det!” sade häftigt ma chere mére.
Det skedde. Med egen hand tog modern upp böcker
och klädespersedlar, som i stor oordning voro kastade dit.
Plötsligt ryckte hennes hand, liksom bränd af ett glödande
järn; den hade träffat en bunt sedlar. Det var — den
saknade penningsumman. Hon tog upp den, vände den i sin
hand, såg på den, såsom kunde hon icke tro sina ögon, —
bleknade mera och mera; ett rop af outsäglig fasa och
jämmer uppsteg slutligen ur hennes bröst. ”Mitt blod!” ropade
hon, ”mitt eget kött och blod!” och utan en suck sjönk hon
liksom död till golfvet. Vi buro henne bort, och våra
omsorger återkallade ändtligen hennes lifsandar. Förfärligt var
hennes uppvaknande. Men hon fällde ej en tår, yttrade ej
ett ord af vrede eller klagan; hon syntes kraftig och beslutsam.
Hon skickade genast ett bud för att hämta prosten Rhen,
som var församlingens kyrkoherde. Han var en man af järn,
sträng, kraftfull, beredd att kämpa för lagen med mun och
hand och dessutom en redlig och trofast vän af ma chere
mére. Till honom förtrodde hon sig, och hvad som skulle
ske, blef aftaladt emellan dem. Jag anade hvad som var
ämnadt och försökte fåfängt det välde, jag stundom haft öfver
ma chére mére, för att nu förmå henne till mindre sträng
eller åtminstone mindre häftig framfart. Mina föreställningar
förblefvo fruktlösa. Ma chére mére svarade mig blott med
dessa ord:
”Ostraffad skam lockar mera fram.
Bittert måste med bittert botas.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
