- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
283

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid sin flykt tog ej Bruno det ringaste med sig, utom
de kläder han bar och några papper. På hans bord låg en
papperslapp, där följande ord till mig voro skrifna i
synbar hast:

”Hårdhet har jag mött med trots, våld med våld, och
det har låtit mig synas brottsligare än jag är. Men för dig,
bror Lars, som aldrig varit hård eller orimlig emot mig,
för dig, som jag tror håller af mig, för dig vill jag ej synas
uslare än jag är. Hör mig då — ty det är för sista gången
— denna sista stöld (och jag hade svurit, att den skulle bli
den sista) var ej rent af stöld. I öfvermorgon skulle dessa
penningar bli ersatta. Tala vid herr E*** i W., om du vill
öfvertyga dig därom. Penningarna voro ej för mig; de voro
för den olyck . . . men hvad gör det till saken?! Min mor
nekade mig att få låna. Jag tog — af hvad som dock en
gång skulle bli mitt eget — det blef upptäckt, och hon . . .
på henne faller skulden för hvad som skett och för hvad som
sker. Farväl för alltid! Bruno.”

Ma chére mére ryckte papperet ur min hand och läste
dess innehåll. ”Han har således stulit flera gånger!” sade
hon häftigt. ”Jag har således födt en tjuf till världen!” Och
hon sönderref biljetten i tusen stycken. Ifrån denna stund
talade hon ej mer på tre års tid. Hon läste sig inne i sina
rum, lät förmörka dem, tålde ej ljuset eller människors åsyn;
hon åt och drack föga, sof nästan intet, talte vid ingen, och
ingen fick vara nära henne utom Elsa. När någon af oss
dristade sig att mot hennes förbud komma in till henne,
föll hon i häftig vrede och visade den förvägne ut; eller ock
satt hon orörlig, med händerna för ansiktet, teg envist och
förblef döf för alla böner.

Lagman Hök tog emellertid, jämte prosten Rhen, vård
om hennes affärer. I dessa hedersmäns händer voro de
säkra. En skicklig och på stället vand inspektor förvaltade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free