- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 12. 1800-talets äldre prosadiktare. 1. Cederborgh, Crusenstolpe, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring /
301

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes nåd haft öfver af sina ungdomsrober. Men till
fri-herrn själf sömmades just ingenting, om ej ett par res-fy-fyer,
ty friherrn sade: ”Jag har kläder Gudi nog! kläder, som
minsann ej skämmas för sig, ty större delen af dem äro
sydda i Paris, straxt före och straxt efter jag gifte mig,
och den, som gömmer, så har han. Gifve nu Gud bara,
att de ej äro malätna!”

Men de voro visst icke malätna, utan ganska väl
konserverade, liksom allt annat i detta gamla ordentliga hus.

I betjäntkammaren satt sadelmakaren och lappade på
selarna, och friherrn sprang tidt och ofta äfvenledes dit,
men höll alltid för näsan, ty där luktade rysligt tran, så att
denne artist fick alla sina föreskrifter i brådstörtande
nästoner. En och annan dag hade väl samme sadelmakare legat
upp och ned i ”stora engelska fyrsitsiga vagnen, som äfven
köptes 1804, när man gifte sig, och som ännu säkert skulle
göra ett visst uppseende i Stockholm, för sin ytterliga
elegans”, där hade — säger man — socknens bäste
sadelmakare (som fordom varit skomakare, men icke haft något
egentligt sinne för det handtverket) legat på fyra fötter och
lappat litet, ty — vi måste taga igen våra ord: klädseln i
stora fyrsitsiga vagnen, ”som skulle göra uppseende”, var
icke bland det, som var så väl konserveradt, utan just bland
det, som smakat råttorna förträffligt, och hvilka troligen där
hållit den stora famösa rådplägningen om att binda en
bjällra på katten, fast det sedan icke fanns någon, som ville
gora’t. Men nu var vagnsklädseln åter alldeles hel, och
smeden hamrade med förtviflade tag på hju’en, och korgen
stod på stora logen och målades af klockaren, som var en
ypperlig sångare, urmakare, glasmästare, målare och till
och med litet bokbindare ”om vinterkvällarna”.

Hela familjen hade redan suttit prof en gång i vagnen;
men friherrn hade därmed haft så brådtom, att man suddat
ned både sig och den nymålade vagnsdörren samt det bjärt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/12/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free