Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
renoverade vapnet, hvilket nu satt i ett visst kaotiskt aftryck
på största och slätaste delen af hennes nåds klänning och
något däraf på knäna af hans nåds gula
nankinssommar-byxor. Corona hade bara fått helt litet oljefärg på sina
vackra, spetsiga fingrar och Agapetus bara en prick på näsan.
1 drängstugan satt skomakaren, gjorde galoscher åt hans
nåd, lappskor, tofflor och ytterkängor åt hennes nåd,
”danseskor” åt fröken och sex par stöflar åt unge baron,
ty han ”slet som en varg” allting, och sina stöflar för det
mesta med att frottera dem mot hvarandra. Detta skomakeri
gjorde således, att det oerhörda hände: man såg fröken då
och då, alldeles lik sin herr fader, springa ned i drängstugan,
klappa skomakaren på axeln och säga i en hviskande och
hjärtvänlig ton: ”Söte Erik, gör intet mina skor för stora;
långt hellre för små, ty det är mycket bättre.”
”Di ska fälle gå på ändå,” svarade Erik sträft, utan att
se upp från Agapeti becksömsstöfvel, som han timrade ihop,
så att svetten stod honom i pannan.
”Å ja, visst,” svarade Corona; ”men så kan jag få på
mig rätt små skor, och då se fotterna så smånätta ut äfven.”
Händelsen var den, att hennes nåd, loj, lat och liknöjd
för nutid och alla moder, var vorden i hög grad gammalmodig
och efter sin tid i kläder och allt; men hon hade bibehållit
vanan, och fortplantat den till sin dotter, att alltid hafva
vackra handskar på de vackra händerna och att vara väl
”chausserad”, som hon på gammaldags vis det kallade, och
man skulle leta rätt mycket, för att i själfva vår eleganta
hufvudstad under de långa, släpande och skymmande
roberna få rätt på ett par först och främst så vackra fötter
och sedan så väl och fint utstyrda som Coronas, äfven i
det djupaste hvardagslag. Sko-Erik var äfven så mycket
mästrad och så väl inlärd och hade så många gånger fått
samma påminnelser, att hans fruntimmersskor voro alldeles
en charm att se emot hans groteska stöflar, och om hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
