Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi komma väl att sakna många vänner och bekanta och
mycket af det, som förr glädde och förnöjde oss. Och
socie-téerna, tycker jag, skola förefalla oss rätt ovanliga och tomma.
De hafva minsann icke numera några ”les trois graces”,
Lovisa, Ulla och Augusta, att skryta med, och hvar vilja de
väl nu uppvisa maken till den förtjusande grefvinnan Nils G.”
— här kysste friherrn på fingrarna. ”Och,” tillade han litet
saktare, ”och hur tomt skall icke jag och mamma finna det
efter hennes majestät själf, den sköna och goda drottning
Fredrika, glorvördigst i åminnelse. Ja,” fortfor han med
lätta suckar — ty friherrns suckar voro just aldrig så
blytunga — ”det blir mycket nytt, mycket nytt, som kommer
att smaka underligt för mig och mamma, som hafva forna
dagar och det gamla i så friskt minne. Men det nya är godt,
det vet jag, och då vänjer man sig snart därvid, och för
barnen blir det både roligt och nyttigt att se. Gud gifve nu
bara att vi få goda, varma och trefliga rum. Jag skref till
Karl Gösta och bad honom taga en våning på Drottninggatan
om en sex å åtta rum, med stall och vagnshus och alla nödiga
uthus, en trappa upp, men jag har ännu icke fått svar härpå;
men så ha vi ej hämtat posten på en fjorton dagar.”
Och den ohämtade posten var friherrns tröst, ty,
hederlig, vänfast och släktkär själf, betviflade han aldrig vänskap
och hjälpsamhet hos en nära anförvant, med hvilken han
dessutom varit uppfödd och tillbringat hela sin ungdom.
Den gamle friherrns godhetsfulla hjärta framlyste
oupphörligt under alla dessa stora, långa och många
resetill-rustelser. Själf reste han in till rådman Lurberg i staden
och utvalde tyger till klänningar åt ”sin lilla Corona”, och
att dessa både blefvo granna och gammalmodiga, därför sörjde
friherrns smak och rådmannens prat. En annan gång, när
han såg hennes nåd pustande höja sina knubbiga armar upp
till hufvudet för att passa en undermössa, bastant och galant,
som Sara förfärdigat i sitt anletes svett, sade han: ”Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
