Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåd för egen del kände något tecken till behag af
stockholmsresan, så var det därför, att hon själf skulle få passa ut skor
åt sig hos fru Söderlund, ”pourvu que”, att denna lefde,
ty någon gång sattes en sådan sak i fråga, och af allt detta
kom, att Erik icke gjorde några skor åt hennes nåd, utan
att husfolket sade: ”Hennes nåd skall bara gå med
köpe-skor i Stockholm,” för att förarga Sko-Erik, som alltid var
tvär och förarglig.
Med sömnad ville det heller aldrig taga slut. En mamsell
skickades efter och slutligen äfven hennes syster, ty alla
hennes nåds klänningar skulle ”ses på” och undergå de
mest olika och besynnerliga metamorfoser, allt efter råd och
lägenhet, mamsellernas, hennes nåds, Saras (hennes nåds
kammarjungfrus) och Coronas smak, ty om mod var just ej
så egentligen fråga. Man dyrkade så litet denna lättfotade
gudomlighet i denna vrå af världen. Sara och den finare
pigstaten sutto och sydde kalsonger och tröjor, lifstycken
och kjolar utan all ända samt nya skjortor till Agapetus,
som ”slet som en varg” allting.
Att man icke talade om annat än resan, det faller af
sig själft, likasom att friherrn talade mest och Corona tänkte
mest därpå.
”Ja,” sade friherrn stundom i skymningen, under det
man knäckte sina nötter och åt sina äpplen och stenpäron,
som redan voro mogna, ty man var midt i oktober, ”ja,
det skall blifva narraktigt att se den där Taglionis dotter,
om hon är en sådan öfverdängare i dans, som ’bladet’ säger,
och roligt att få visa ’barnen1 (en vanlig benämning på
Agapetus och Corona) det gamla kära och vackra
Stockholm, med den sköna Kungsträdgården och Humlegården
och Djurgården och Mosebacke och slottet och allt. Men,
ack!” tillade han och suckade, ”för mig och mamma blir
det icke detsamma på långt när nu som fordom, ty om
mycket är sig likt, så är väl mycket äfven förändradt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
