Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvad är det för ett förbannadt bref nu igen?” frågade
hofmarskalken förargad, ty han hade något skrala affärer,
blef alltid ond, när han fick bref, och i den dunkla alkoven
kunde han nu ej upptäcka mer än den yttre, för honom
obehagliga formen af dessa små fyrkantiga, hvita ting med
sin runda korallmun, hvilken dock öppnas till bra fula ord,
när den blott talar om förfallna räntor och uppsagda kapitaler.
”Det är hennes nåds vapen i sigillet,” sade
kammartjänaren, såsom svar på sin husbondes fråga hvad det var
för ett bref.
(Upplysningsvis må nämnas, att hofmarskalken var gift
med ett fruntimmer ur friherrns familj.)
”Jaså, hemifrån min hustru, bara från Rosalie. Hvad
kan hon vilja?” mumlade hofmarskalken för sig själf,
lik-nöjdt och halfhögt, men högt och befallande ropade han till
kammartjänaren: ”Ja det är bra, kasta’t i lådan!”
Ungefär tre veckor efter denna behagliga morgonscen
ankommo från landet hofmarskalkens fru och öfriga familj,
hvilka skulle —■ nu som alltid — göra sin vinterkampanj i
Stockholm, och hvilka — nu som alltid — företräddes af
hofmarskalken själf, under förevändning att låta sätta
våningen i ordning, men egentligen för att hofmarskalken, ännu
vid sina sex och sextio, älskade, så mycket han kunde, att
få njuta af det ljufva ungkarlslifvet.
”Välkommen, min söta vän ! God dag, mina barn!” sade
hofmarskalken med denna höstljumma, tvära ton, som han
alltid brukade till sin familj, fast han än i denna dag till
andra hade honung på tungan och silfverton i rösten.
”Tack, kära Rosalie,” sade han till sin maka, när han
ej visste hvad han skulle säga, ”tack för ditt bref; men
som du så snart skulle komma själf, så brydde jag mig icke
om att besvara det.”
”Jag har visst icke skrifvit till dig,” svarade
hofmar-skalkinnan, ett fruntimmer, för hvars fel och förtjänster vi ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
