Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
I Ur ROSEN PÅ TISTELÖN \
• •
Jaktlöjtnant Arnman hade uppnått den plats, han ansett
tjänligast för att hafva Tistelöborna i ögonsikte; men redan
hade flera timmar skridit fram under ett hemlighetsfullt
spejande, utan att lämna ringaste spår till förhoppning om
god fångst. Jakten krängde för stormen likt en slingrande
ormunge, men tålig och ihärdig stod Arnman på däck och
lyssnade, om icke bland de rullande orkanerna något annat
ljud skulle blifva hörbart.
”Mårten,” sade jaktlöjtnanten till den raskaste af sina
karlar, ”langa mig hit flaskan nerifrån — vi ska ha oss en
styrketår!”
”Det skall smaka skönt!” sade Mårten och rullade,
redan i försmaken af den väntade njutningen, bussen åt
andra sidan; men knappt var han halfvägs nedför trappan till
ruffen, då en sakta hvissling af jaktlöjtnanten kallade honom
tillbaka.
Mårten, som fruktade att hans beskickning vid
förefallande omständigheter möjligen kunde indragas, utsträckte
skyndsamt handen, grep den på hyllan stående flaskan
liksom i flykten och återvände i blinken till jaktlöjtnanten,
hvilken sakta rörde honom på axeln och mumlade: ”Hvad
ser du där i dunklet, Mårten?”
”En båt i lä, om inte fan drifver sitt spel!”
i
FÖRRA DELEN,
FEMTE KAPITLET.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
