Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej, Mårten, det är en båt, och säkert den vi slå efter.
Sätt ut focken och låt oss hålla af ned på den.”
Arnmans gissning eller rättare väderkorn hade sin
riktighet : det var verkligen sälskyttarna från Tistelön.
Haraldsson och Birger hade redan bemärkt faran; och
utan att spilla många ord vid rådslaget vände de båten och
satte rakt ut emot Paternosterskären, i förhoppning att narra
jaktlöjtnanten och själfva komma undan. Men Arnman
förföljde emellertid, och som tulljakten var skarpare seglare,
hann den så småningom allt närmare sälskyttarnas båt.
Haraldssons drag antogo under fortgången af detta
ömsesidiga jäktande en mera grym och, om man så får säga,
karakteristisk vildhet. De stora grå ögonen rullade förfärligt
under sina djupa bågar, och de skarpa ansiktsmusklerna
ryckte af och an. ”Leken blir allvar!” sade han med dof röst
till Birger, som var sysselsatt vid tacklaget. ”Vi ha dem
snart på halsen, och sen . . . Men, pojke, har du inte mål i
mun? Här fordras raskt beslut.”
Birger vände sig, och vid det svaga skenet af en
frambrytande månstråle varseblef fadern hans bleka, förställda
ansikte.
Haraldsson, som icke gifvit akt på Birger efter dennes
återkomst från Erikas kammare, förklarade detta
besynnerliga uttryck såsom fruktan för den förestående faran och
röt till af ilska: ”Hund, slokar du med öronen, när du ser
far din färdig att våga det yttersta för att rädda lif och gods!”
”Jag ärnar icke ge er efter!” svarade Birger med så
fruktansvärdt allvar, att Haraldsson, som insåg sin orättvisa,
lugnare tillade: ”Här kommer inte att fattas tillfälle för
profstycke. Jag har ett förtvifladt beslut i hågen.”
Därefter befallde han Birger att bättre sprita ut focken
och sedan nedlägga sig på däck, för att mot den grånande
morgonhimlen lättare kunna urskilja Paternosterskären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
