- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 13. 1800-talets äldre prosadiktare. 2. Emilie Flygare-Carlén, August Blanche, Orvar Odd, Onkel Adam /
29

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Men så har jag ju aldrig sagt, söte Anton! Och om det
står i min förmåga, så gör jag bestämdt det du vill.”

”Ja, nog kan du, om du bara vill, för det är
ingenting annat än att du skall bli hemma och icke följa med till
Göteborg.”

”Å, Gud bevars,” utbrast Gabriella med låtsad
förtrytelse, ”huru kan du begära något sådant — tycker du, att
jag skulle bli hemma, när jag ej var där i fjol?”

”Håll dig så godt vid sanningen och säg: tycker du,
att jag kan vara hemma, när jaktlöjtnanten reser med!”
”Nå, än sen då?” yttrade Gabriella litet spetsigt. ”Vore
det så illa, om jag funne nöje däri?”

”Du kan också finna nöje i att gå och dränka dig, om
du behagar!’ svarade Anton tvärt.

”Du är tokig!”

”Ja, visst — det har jag nog hört . . . Men nu vill jag
tala ett allvarsamt ord med dig, Ella! Tror du ej, att
jaktlöjtnanten ärnar fria till dig?’

”Nej, det tror jag bestämdt icke,” sade Gabriella,
emedan hon visste, att han redan gjort det.

”Du ljuger — du vet, att han skall göra det, så snart
det kan bära till, och därför har ni nu gjort upp att resa
tillsammans till Larsmässe marknad, efter det icke gick ihop,
när Erika så olägligt var med åt fiskläget.”

”Om du tror det,” sade Gabriella stucken, ”så vill jag
visa dig, att du tar fel. Jag skall göra dig den glädjen att
bli hemma: jag reser ej!”

Nu ljusnade den stackars Antons anletsdrag. Så blid
hade Gabriella icke sett honom på länge.

”Jag vill ej tacka dig på vanligt sätt,” sade han med
en betydelse som hon ej förstod, ”jag vill göra något mycket
större, något, som säkert ingen ännu gjort för en annan.
Men så håller jag också mera af dig, Ella, än någon
människa hållit af den andra. Och om du lyder mig — du kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/13/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free