Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro, att det är för ditt eget bästa — så skall jag för dig
uppoffra min egen förlossning.”
”Käre Anton,” svarade Gabriella, betryckt och förvissad
att han åter råkat in i sina fantasier, ”nu vet jag ej hvad
du menar?”
”Det är detsamma! Ingen får veta eller ana hur dyrt
jag köpt din lycka. Det gör ingenting — jag skall tåligt vänta.
Kanske blomstrar den där stafven ändå en gång för mig
också . . . Men låtsa nu icke om något så länge!”
”Men hvad är det för en lycka du talar om?”
”Att frälsa dig från jaktlöjtnanten, vet jag! Du tror ej
hvilket rysligt vidunder skulle uppsluka oss alla, om du
trädde i brudstol med honom. Men du gör icke det: du
lyder mig! Du kan ej göra något mindre för det att jag
uppoffrar min salighet för dig.” Och Anton smekte hennes
händer och kinder.
”Min stackars bror!” sade Gabriella, hvilken långt från
att tänka på sitt eget öde eller någon betydelse i varningen,
ansåg Antons lidande vara det mest beklagansvärda.
”Ja, jag lider mera än du fattar eller begriper,”
hvi-skade han klagande, och stora tårar droppade ned på systerns
hand, ”ja, Ella, om du kände alla de strider jag haft för din
skull, så tyckte du visst, att det vore lätt att göra något för
mig igen. Men mina tårar, mina suckar, mina böner, de
räknas blott af min fader och moder, de blå böljorna!” Anton
lutade sin heta panna mot Gabriellas axel.
O, huru långt var ej Gabriella från att ana det hennes
lefnads vändpunkt låg så nära, att dessa svaga, darrande
händer, som hon höll i sina, förmådde flytta den från ljusets
sida till mörkrets afgrund! Nu, i detta ögonblick, var det fullt
ljus. Den stackars olycklige Anton ville gifva allt för henne,
ja, han hade inom sig beslutat att för alltid afstå från hoppet
att komma till sitt blå, efterlängtade hem: han dömde sig att
i evighet gå en trånande ensling på jorden endast för systerns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
