Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte ett ord mera, utan låt mig i djäfvulen- namn komma
ut, innan” — ”jaktlöjtnanten kommer”, var han nära att
tillägga, men ändrade det till: ”innan det blir för sent på
da’n!”
Sådan hade Gabriella aldrig sett sin far. Djupt
nedstämd, nästan betryckt, fann hon sig tvungen att lyda de få
befallningar han hade att gifva. Hon följde honom till
bryggan, men hade af förskräckelse så när tumlat baklänges
ner i båten, då han med en ed, hvars genljud återskallade
från berget, utropade: ”Hvar tusan djäflar är Antons båt?”
”Den är borta, ser jag!” sade Gabriella förundrad.
”Det kan väl ingen fara vara med honom — han har helt
säkert tagit den i natt och rott åt en annan sida.”
”Fort upp på högsta klipporna,” befallde Haraldsson
karlen, som skulle ro hans egen båt, ” och se efter om
galningen ligger och krafsar bland säfven, som han plär göra.”
”Så vidt jag kan se härifrån, finns icke båten i närvåna!”
berättade den utskickade vid återkomsten.
”Jaså!” sade Haraldsson med ett lugn, lika iskallt som
det, hvarmed han föreslog Birger att förstöra tulljakten.
”Farväl, barn!” sade han, nickande åt Gabriella. Och
bedrog hon sig icke, så stod där — men det var omöjligt
en tår i den gamles ögon. Nog fanns där en vattenhinna,
men ej var den pressad af smärta: den var ett omedvetet
alster af ögonnervernas förfärliga spänning. Gubben tänkte
i detta ögonblick med vild glädje på möjligheten, att Anton
under natten rest all världens väg, ty ännu hade det ej
händt, att hans båt icke funnits på de vanliga platserna.
”Hvad är allt detta? Hvad menade pappa? Hvarför
äro de alla så underliga?” frågade Gabriella sig själf, då
hon efter faderns afresa åter gick in i huset, där en enslig
tystnad rådde, ty de få personer, som funnos hemma,
skickade hon ut att söka efter Anton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
