Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Blott en hand klappar så!" Hon ville ut. Det behöfdes
ej — dörren var icke tillreglad: den rycktes upp, och —
Rosenberg inträdde.
Inga utnötta liknelser, intet jäktande efter effekt! Ord
förhöja icke ett ögonblick, hvars djup och vikt ligger i dess
afgörande Öfver tre människors jordiska lycka.
Rosenberg flög mot sin forna älskarinna. Hans armar
utsträcktes att sluta henne till det trogna hjärta, hvars enda
tröst under långa arbets- och bekymmerrika år varit hoppet
på detta ögonblick och vissheten om hennes tro.
"Min Gabriella, min dyra, älskade Gabriella! Jag
kommer ju ej för sent, du . . . Gud, o Gud, jag ser det, min
sista sträfvan har varit förgäfves!"
Hans ögon genomborrade henne, som, med sänkt hufvud
och fällda armar, en bestörtningens och sorgens bild, stod
framför honom.
"Tillhör du en annan?" frågade Rosenberg med
darrande läppar. "Det åtminstone måste du säga!" Ännu
hade han ej, i höjden af sin egen förvirring, varseblifvit
Arnman, hvilken, i en icke stort bättre belägenhet än
Gabriella, med spänd rörelse väntade, att kaptenen skulle
bemärka honom.
"Rosenberg," andades Gabriella sakta, "hvarför skref
du ej? Du hade ju lofvat skrifva om du blef frisk."
"Skref jag ej?" utbrast han häftigt. "Visst gjorde jag
det, så snart jag kunde föra pennan! Ett par månader efter
Kochers afresa — har du ej fått det? I detta bref bad
jag dig vänta någon tid öfver de olyckliga tre åren. Jag
hade ännu en resa att göra för att sedan kunna bjuda dig
ett sorgfritt lif. Och nu . . . när jag åter är här . . . Gabriella,
var det dig icke möjligt att vänta en liten tid?"
"Nej, icke en liten tid, Rosenberg! Brefvet har jag ej
fått, och ehuru jag trodde, att du var död, långt innan de
tre åren förgått — och Gud vet hur jag sörjt dig vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
