Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ej ur stället: hon visste, att de kunde komma in, och
det var henne likgiltigt, om de en stund bultade förgäfves.
Hon tänkte ej ens på hvad det kunde vara, hon tänkte på
ingenting: hon blott hörde. Emellertid, sedan dörrarna blifvit
öppnade, förnummos ett par omilda slag på dörren till
dagligrummet, och en sträf röst frågade: ”Är huset redan utdödt!”
Vid en sådan ovan hälsning började Gabriella
återkomma till sig själf. Hon tillhörde ej dessa veka kvinnor, som,
likt spökrädda barn, bäfva och fly undan vid det minsta
ovanliga, som möter dem när de äro ensamma, utan annat
skydd än sin egen klokhet, sin egen sinnesnärvaro.
Gabriella insåg i ögonblicket, att det ej var några båtkarlar, som
skulle begära att få lägga till. Hon fruktade snarare — men
hon fruktade utan att tappa mod och beslutsamhet — att det
kunde vara några förrymda fångar från Karlstens fästning,
hvilka passade på tillfället att under marknaden, då huset
var folktommare än vanligt, göra en påhälsning.
Hastigt reste hon sig, med beslut att icke låta skrämma
sig, och svarade tillbaka: "Vi äro hemma, stig in!"
”Det är bra!” yttrade rösten, som nyss talat, och en
storväxt, rödbrusig karl, med blanka knappar i den blå
rocken, inträdde hälsande och fästade på Gabriella ett par
forskande ögon. ”Är gubben Haraldsson hemma?” frågade han
och antog en uppsyn, som förkunnade Gabriella, att det
måste vara en viktig person.
”Hur så?” svarade Gabriella. "Hvad vill ni honom?”
”Jo, jag och de här karlarna, vi äro här på
magistratens i Marstrand vägnar för att göra en husvisitation och
söka upp något, som lär finnas gömdt här.”
Så snart Gabriella hörde, att det var fråga om en
laglig visitation, blef hon genast fullkomligt lugn, ty hon visste,
att smuggelgods icke på många år funnits i huset.
Boningshuset tycktes den viktige mannen, som ej var
något för mindre än stadstjänaren i Marstrand, icke bry sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
