Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om. Han begärde i stället att få nyckeln till sjöboden,
hvilken Gabriella utan tvekan lämnade, och själf följde hon med
för att kunna berätta sin far hur allt förhållit sig.
Sedan stadstjänaren och hans tre handtlangare vändt
upp och ned på alla gamla segel och tågstumpar, dem de
hvar för sig betraktade med ett intresse, som Gabriella ej
kunde förklara, drogo de sig längre bort i hörnet, där en hop
gammalt skeppsskräp låg förvaradt. Alla dessa persedlar
uppplockades nu på samma sätt. Hvarje sak vändes och synades
väl tio gånger, ja, till och med hvart enda kabelgarn i tågen
undersöktes. Slutligen uppgaf stadstjänaren ett rop af ilsken
glädje, som i Gabriellas ögon lät besynnerligt; men hon fick
än mera skäl till förundran, då det påträffade fyndet endast
utgjordes af ett par gamla tåg och lämningarna af en flagga,
hvilket allt han visade för de andra karlarna, i det han vid
sin själs salighet svor, att det justament var detsamma, ty
kronans märke fanns kvar.
"Är det ingenting annat ni söker?" frågade Gabriella.
"Nej, intet annat — det duger nog det!" svarade
rättvisans nitiske tjänare.
"Men hvad skall ni med det där skräpet?" Gabriella
kunde ej af hålla sig från att yttra sin förundran.
"jo, det skräpet ska vi lägga vantarna på: det är
dyrbart skräp det — nog blir det nyttigt på sin plats . . . Och
nu, fort i båten, gossar! Vi hade inte behöft vara så många,
om vi trott, att vi bara skulle träffa dufvan hemma."
Utan att komma till något redigt begrepp om allt det
hon hört och förnummit, såg Gabriella sitt underliga
främmande med tågvirket återvända till båten och lägga ut.
Det var nu alldeles skumt. Endast pigorna hade
återkommit från den fruktlösa spaningen efter Anton; och
Gabriella, hvars bittra kval än vidare ökades vid tanken, att den
olycklige brodern för hennes skull gått och gjort af med sig,
var själf i begrepp att ge sig ut, då drängarna återkommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
