Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dörrar lämnade ett ögonblickligt skydd. Hon lutade
hui-vudet mot örngåttet på sängen och lyssnade till de tunga
andedrag, som hördes inom det haifslutna sparlakanet.
"Nej, jag har icke så mycken ro, att jag kan sofva en
enda timma!" sade Birger och kastade sig åt andra sidan.
Erikas hand jämkade hufvudkudden, och med den andra
torkade hon svettdropparna från sin makes panna.
"Det är omöjligt," återtog Birger, "jag får ingen blund
i ögonen! Låt oss så godt tala — är det snart slut med
packningen?"
"Allt det dyrbaraste, silfret och linnet, är redan i kistorna,
och allt hvad vi skola ta med har jag på ett ställe. Men
i natt få vi ej utaf något, ty Petter är med Rosenberg åt
Göteborg, men i morgon natt skall han forsla af en del."
"Å ja, gods ha vi nog," sade Birger, "hade vi så visst
också sinnesro! Lyckas jag bara att uppehålla dem, tills vi
få mörka och stormiga nätter, så äro vi i säkerhet. Men
ett sådant lif som detta är rysligt. Vi lefva ju som hundar,
och endast om nätterna ha vi efter otaliga mödor en skymt
af ro. Petter och Lena göra oss mycken nytta. I deras
stuga, medan de troget vakat, har jag hvilat många timmar . . .
Bara nu Rosenberg ville ligga därifrån! Han hindrar oss med
sin välmening mer än han gagnar. Endast min egen
slughet och verksamhet kan rädda oss."
"Och i Norge tror du vi få frid?" suckade Erika.
"Ja, till det yttre — åtminstone tills vidare, men den
inre friden, med den är det förbi. Och vore det icke för
din skull, du arma älskade kvinna, som jag dragit in i detta
elände, så angåfve jag mig hellre frivilligt än att längre
fortsätta detta lumpna sträfvande för lifvet. Hvad har jag
numera för godt däraf! Det högsta goda vore att befrias ifrån
det. Och hur en dör, det är detsamma, bara vår Herre
i sin barmhärtighet ser till själen, och det tror jag fullt och
fast att han gör för min bittra ånger och dina böners kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
