Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, Erika, för din skull viil jag dra det tyngsta korset,
det att lefva vanhedrad. Vore du borta, skulle jag ej mera
välja.”
Erika böjde sitt ansikte ned till Birger, och för första
gången märkte hon tårar pressas ur hans manliga ögon.
De tårarna brände Erika. Birger kunde ej gråta — det
var hans hjärtblod, som badade hennes panna. I outsägligt
kval slöto sig de olyckliga makarna hårdt intill hvarandra.
TJUGUANDRA KAPITLET.
Inbäddad i gråsvarta töcken, uppgick solen den 1 oktober.
Alla gamla märken bådade en af dessa stormfulla dagar,
hvilka efterlämna rysliga minnen, såväl i blödande
människohjärtan som på de ödsliga stränder, dit hafvet uppkastat sina
vunna segertecken.
Alla försök att fånga eller snärja de forna sälskyttarna
hade varit förgäfves. Så fort man trodde sig ha kommit
dem på spåren, voro de försvunna, och ända hittills hade
de på det mest otroliga och förslagna sätt gäckat rättvisans
efterspaningar.
Samma dag, hvars händelser vi nu gå att teckna, hade
Mårten jaktkarl, eldad af hämnd och begär att visa hvad en
stark vilja och en stark arm i förening med list förmådde,
gått i förbund med länsmannen och hans handtlangare. Och
Mårten hade svurit en dyr ed, att han skulle fånga fåglarna
i deras egen bur, ty ehuru tjänstfolket blifvit uppsagdt och
hade flyttat och huset på Tistelön syntes alldeles obebodt,
trodde man sig dock med säkerhet veta, att mördarna icke
ännu lämnat trakten. Hittills hade kronobetjäningen, af en
viss fruktan för sitt eget skinn, under nattetid gärna hållit
sig på vederbörligt afstånd från de beryktade lurendrejarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
