Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I förstugan, där de bägge raska karlarna ännu befunno
sig, syntes Gabriella i verksamhet. Petter hade redan
kom-mit sig; och Nils, ehuru blodet flöt från hans uppsvällda
näsa, kände sig likväl mycket bättre, sedan Gabriella badat
både den och hans strupe med så mycket brännvin, som
bägge delarna tarfvade. Petter styrkte sig äfven med en
duktig klunk. Men sedan återsjönko de, efter växlad
öfver-enskommelse med Gabriella, i samma afmattade tillstånd
som förut.
Mårten tittade esomoftast åt den öppna dörren, under
det han, efter att ha öfverlämnat sitt gevär till en annan
att vakta ingången till Birgers rum, gick af och an,
skruf-vande på förbindningen af de sår, som han under brottningen
erhållit i hufvudet. Men då han kände sig alltmera matt
och länsmannens tunga snarkningar förkunnade, att denne
nedlagt sin verksamhet, lät han till yttermera visso indraga
de bägge båtkarlarna.
Allt hade nu försjunkit liksom i ett slags dvala. Endast
stormen lät höra sig, där den allt starkare hven kring huset.
Sakta öppnades ett fönster i köket, och Gabriella halkade
försiktigt ut. Hon bar en icke oansenlig börda i förklädet,
och sedan hon några sekunder med återhållen andedräkt
lyssnat åt alla sidor, gick hon försiktigt ett par steg framåt.
Blåsten nästan lyftade den lätta gestalten från marken, men
trotsande alla ovädrets och nattens fasor, fortsatte vår
hjältinna modigt sin rund långs väggarna kring hela huset. Vid
källardörren och ett par andra ställen lutade hon sig ned
och sysslade en stund, liksom hon tappat något, hvilket hon
bemödade sig att uppsöka. Sedan en god stund förflutit
under denna vandring, hvilken förnyades ett par gånger,
gick hon nedåt bryggan, där hon stannade och blickade ut
öfver den upprörda sjön. I detta ögonblick syntes hon
knappt vara en svag kvinna. De sköna ögonen, höjda mot
himlen, uttryckte på samma gång en härlig förtröstan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
